1 Korinthierbrevet 13:11

Mitt under filmen var det som att någon bakom mig viskade ”When I became a man I put childish ways behind me”. Jag funderade på om det var någon av rollfigurerna i filmen som hade sagt meningen men jag insåg efter ett tag att det var ett minne som väckts till liv då huvudrollsinnehavarna i filmen var på en resa mot vuxenlivet. Jag blundade i ett försök att lättare återkalla minnet av meningen som jag kunde höra viskas i mitt bakhuvud. Jag visste att meningen var längre och jag fick känslan av att det var ett Bibelord men jag kunde inte komma ihåg texten i dess helhet. Det var som att insidan av mitt huvud var en gammal målad vägg där mina minnen var färgen som hade lossnat i flagor på vissa ställen och därför kunde jag inte komma ihåg texten i dess helhet och varifrån mitt minne av texten kom. Jag stängde ute filmen som jag tittade på och upprepade meningen för mig själv om och om igen. Och ord för ord kom jag ihåg meningen:”When I was a child, I talked like a child, I thought like a child, I reasoned like a child. When I became a man, I put childish ways behind me”.
Jag visste inte exakt från vilken del av Bibeln som stycket kom ifrån men det väckte minnen av min pappas död och hur jag som tioåring tog steget och klev in i vuxenvärlden. Men även om jag förknippade det med mig själv som barn och min pappas död så har jag lärt mig meningen långt senare i livet och på engelska så minnet kan inte komma från den tiden. Hade jag kommit ihåg meningen på svenska så hade minnet kanske kommit från en av min morfars predikningar och legat begravt i mitt minne och nu kommit fram då ytterlagret av mitt minnes färger börjat flagna. Men meningen var på engelska och även om jag förstod vad den betydde på svenska så kunde jag inte påminna mig själv om att jag hört eller läst den på svenska. Efter en stund kom jag fram till att de var hjärnans konstanta pusslande med minnen, upplevelser och intryck som funnit två pusselbitar. Mina upplevelser av att min pappa dog när jag var 10 år och hur väl detta Bibelord sammanfattar vad jag fick göra när min pappa dog. ”När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar, men sedan jag blev man har jag lagt bort vad barnsligt var”. Jag öppnade ögonen, sveptes tillbaka in i biosalongen och in i filmen som visades. Även om filmen inte var speciellt fängslande eller bra så hade den givit mig något stort som få filmer lyckas med. Den hade satt ord på och gett bilder till mitt liv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback