Hemma

När jag kommer in i lägenheten så orkar jag inte tända ljuset utan förlitar mig på det dämpade skenet från den nedåtgående vårsolen som skiner sitt sista ljus för dagen. Det är precis i skiljelandet mellan skymning och natt och världen är vackrare och mer lätthanterlig än vad den varit på länge. En vän ringer och vi småpratar en stund och jag lägger tacksamt på då han är för trött för att orka prata och jag slipper berätta att jag är lite berusad efter en affärsmiddag. Jag sätter stereon och tonerna av ett ensamt piano klingar ut i den varma, nästan kvava natten. Jag låter min ena hand ligga på en av hundarna och värmen från hundens kropp fortplantar sig till mig och skänker mig en ro som jag inte kan finna någon annanstans. Hunden tittar på mig med stora sorgsna ögon och han lägger sitt huvud mot min bröstkorg som om för att visa att han förstår att det inte alltid är så lätt att vara människa.


Kommentarer
Postat av: Creutz

Mycket vackert. Mycket fint. Mycket stämningsfullt.

Postat av: J. Åke Englund

Tack :)

2010-05-23 @ 01:01:43
URL: http://akeenglund.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback