Den som plöjer
Jag fick ett sms på morgonen där jag önskades grattis på namnsdagen. Jag hade varken kommit ihåg eller tänkt på att jag hade namnsdag. Det har aldrig varit något jag firat eller uppmärksammat men jag kommer med glädje och värme ihåg att min mormor alltid uppmärksammade min namnsdag när jag var liten. Själv har jag aldrig riktigt trivs med mitt namn och när jag växte upp fantiserade jag alltid om att heta någonting annat, något som jag kände att det passade mig, den jag var. Åke kändes aldrig som ”jag” utan mer ett namn jag fått för att man i min familj lät barnen få samma namn som släktingar. Dessutom fanns det ingen i min ålder som hette Åke och under hela mitt liv så har man antagit att jag varit äldre än vad jag är på grund av mitt namn. Att Åke dessutom betyder ”lillefar” har varit en smärtsam påminnelse om att jag fick växa upp för snabbt och bli vuxen som 10-åring när min pappa dog. Men så idag fick jag veta att Åke även sägs betyda ”den som plöjer”, något som jag tolkar som att vara handlingskraftig och att ta för sig av livet. En betydelse som jag hoppas och tycker att jag lever upp till idag som vuxen. Idag när jag gjort namnet Åke till mitt.