Åke Englund

Boken närmade sig sitt slut och den var både spännande och pinsam så jag fick lägga ifrån mig den i några minuter då det kändes som att jag skämdes så mycket att alla i bussen kunde se på mig vad jag läste. Jag tittade mig omkring i den mörka bussen som slingrade sig fram längs kurviga vägar i kvällsmörkret, de flesta läslamporna i bussen var släckta och de många av passagerarna verkade sova. Och ingen verkade lägga märke till mig så jag fortsatte läsa och efter några minuter var boken slut. Slutet kom så abrupt och det var ett öppet slut som gjorde mig så nyfiken på hur det gick att jag kom på mig själv med att vrida och vända på boken som om det på något magiskt sätt skulle finnas en fortsättning om jag bara trodde och sökte tillräckligt.