Tokig
Trots att jag föreläst i mer än halva mitt liv så har jag fortfarande en enorm scenskräck. Detta till trots så har jag tagit på mig att agera träningsobjekt för juryn på Borås Open Poetry Slam, en tävling i att skriva och framföra poesi. Som i sin tur kommer att bedömas av en jury. Känner mig helt tokig som gått med på detta men samtidigt galet exalterad inför utmaningen. Jag ska ju faktiskt inte ställa upp i själva tävlingen utan bara vara provobjekt för domarna innan den riktiga tävlingen startar. Men ändå, känner mig knäpp, jag förstår mig inte på poesi, inte den där djupa sorten i alla fall. Har scenskräck och jag har haft alla chanser att tacka nej. Men, vad vore livet utan en utmaning.
Vad vore livet utan utmaningar? Det är utmaningarna som utvecklar oss och när vi klarat av dem stärks vårt självförtroende. Du är modig - inte tokig - som tar tag i denna utmaning!
