Åke Englund

De senaste kvällarna har det blivit en vana att gå en längre promenad med hundarna efter att jag slutat jobba för kvällen. Och varje kväll har jag mött en man i parken som jag går igenom under min promenad och han håller till vid samma bänk varje gång vi möts. På bänken ligger det väskor och påsar och jag får intrycket av att allt han äger är där på bänken. Varje gång jag går förbi honom så funderar jag på hur olika våra liv är. Och ikväll när jag gick förbi honom så stod han och tittade in ibland träden som om han skämdes över att vi möttes ännu en gång, det var som att han förstod att jag visste. När jag nästan var hemma började ett stilla regn falla och jag tänkte åter på mannen som levde på en bänk i en park.