Hundpromenad
Under min vandring på livets stig händer det fortfarande att jag vandrar i mörker och djupa dalar, men på det hela taget så mår jag bättre än vad jag gjort tidigare i mitt liv. Jag trivs utmärkt att leva som singel och jag känner en större frihet och tillfredställelse med mitt liv än vad jag någonsin gjort tidigare. Oftast känner jag inget intresse av att hitta någon att leva med. Men, under kvällens promenad så mötte jag en kille och tjej som var ute på kvällspromenad med sin hund och jag kom ihåg känslan av att hur det var att gå den sista kvällspromenaden med hundarna innan man la sig. Trots att båda var trötta så gick vi ut en sista promenad strax innan vi skulle gå och lägga oss och det fanns en slags närhet i de promenaderna då vi båda som regel var väldigt trötta men vi gjorde gemensamt det som måste göras, att gå en sista promenad med hundarna innan det var dags att lägga sig. I dessa ögonblick av närhet fanns en möjlighet till samtal om dagen men också en möjlighet till att umgås under tystad med hundarna som en länk mellan oss. Minnet av dessa kvällspromenader förkroppsligades i paret som jag mötte under deras kvällspromenad och jag fylldes av saknad.