Meditation i smärta
Jag tvingade mig upp vid 11-tiden för en kort promenad med hundarna och ramlade bokstavligen ner i sängen efter att ha tagit några smärtstillande. Sömnen slöt mig i sitt grepp och jag slogs mot mardrömmarnas demoner. Vaknade till liv av mardrömmar, eller av att jag svettades. Tvingades motvillig att erkänna smärtan i munnen, den beska smaken av förruttnelse från hålet där tanden suttit. Erkände mig besegrad av sömnen gång på gång. Det fanns ögonblick då jag väcktes av ett hårt regn och jag insåg att jag var tvungen att ta steget från sängen till balkongen för att stänga balkongdörren så att det inte skulle regna in. Men då jag var alltför utslagen av smärtan och osäker på om jag verkligen var vaken så valde jag istället att sluta ögonen och fly undan smärtan. Vaknade till efter en stund osäker på om hur länge jag sovit, osäker på en det verkligen regnat eller om det blott varit en dröm. Tog en ny dos smärtstillande och somnade om. Vid sjutiden på kvällen tvingade jag mig åter igen ut med hundarna och insåg att det gått nästan 20 timmar sedan smärtan tog över min mun och mitt liv och att jag sovit större delen av dessa 20 timmar.
Drack en kopp te och gav hundarna mat innan jag gick och la mig igen samtidigt som jag erkände för mig själv att om jag fortfarande hade ont när jag vaknade nästa morgon så måste jag ringa tandläkaren. Nästa morgon var smärtan mindre men jag valde ändå att kontakta tandläkaren och det visade sig att hålet efter den dragna tanden hade inflammerats så jag fick ytterligare behandling och recept på smärtstillande. Lustigt nog så kan jag i efterhand se det senaste dygnet som ett sätt att koppla bort världen, att totalt fokusera på smärtan och släppa taget om allt annat i mitt liv. Nästan som en meditation i smärta.