Åke Englund

Kunden som stod framför mig undrade varför en viss vara alltid var slut när han ville handla den. Jag svarade att jag inte visste men att jag skulle prata med den som var ansvarig för avdelningen. Jag pekade mot huvudet, log och sa att jag gör en mental anteckning. Lite senare såg jag en skylt som var gammal och utgången men jag hann inte ta ner den, hade varken papper eller penna i närheten och jag hade bråttom så jag tänkte för mig själv att jag gör en mental anteckning. En vara som en kund ville köpa var inte inlagd i datorn, så jag fick hitta på ett pris men jag gjorde en mental anteckning om att säga till ansvarig. Gick utanför butiken för att ta in några kundkorgar som hade lyckats ta sig hela vägen ut ur butiken och såg att två lampor som var utanför butiken hade gått sönder, tänkte för mig själv att jag gör en mental anteckning om att de behövde bytas. Började fundera på uttrycket ”mental anteckning” och om det fanns någon gräns hur många anteckningar som rymdes på det mentala anteckningsblocket eller om det var bläcket i den mentala pennan som avgjorde hur mycket som gick att anteckna. Väl inne visade det sig att priset på en vara inte stämde överens med priset som vi annonserade om. Gjorde återigen en mental anteckning och funderade för mig själv om vilken som var dagens första mentala anteckning? Det kändes som att det handlade om en vara men jag kände mig osäker. En arbetskompis anmälde sig sjuk och jag gjorde en mental anteckning om att jag måste ersätta hans tid när jag fick tillfälle men kön hade växt så jag fick öppna en ny kassa. Gick igenom mina mentala anteckningar och insåg att jag inte hade antecknat vilken vara det var som inte gick in i datorn. Det mentala anteckningsblocket hade sina brister tänkte jag för mig själv. Ytterligare en kund ville veta varför just den varan som hon alltid köpt inte längre fanns i sortimentet, jag svarade att jag inte visste men att jag gärna pratade med den som var ansvarig för avdelningen. Telefonen ringde och det var en kund som glömt sitt paraply när hon handlade för några dagar sedan. Samtidigt som jag letade efter hennes paraply så hade jag kunder i min ordinarie kassa, hjälpte kunder i självscanningskassan och hyrde ut en film. Så insåg jag att jag inte kom ihåg vilken vara det var som kunden alltid hade kunnat köpa men inte längre kunde köpa. Det stod helt stilla och jag önskade att mina mentala anteckningar varit antecknade på riktigt papper istället för då hade jag kunnat göra en boll av pappret och kasta den i väggen eller stampa på den för att avreagera mig. Fast, om jag hade gjort mina anteckningar på papper så hade jag ju kommit ihåg allt inte blivit lika frustrerad. Ska nog hålla mig till anteckningar på papper i fortsättningen…