Åke Englund

Drömde i natt att jag bodde med en grupp människor som jag inte kände och alla verkade tokiga på något sätt. Vi bodde i ett hus som var som en labyrint och varje gång jag trodde mig ha kommit undan så hamnade jag i ett nytt rum med människor som slet sitt hår, haltade eller bara skrek rakt ut. Det enda sättet för mig att få hjälp var genom ett tuggummi som jag hade i munnen, när jag hade munnen öppen så kunde min bästa vän höra vad som hände i rummet som jag var i, och jag kunde även pratat med min vän genom tuggummit. Av någon anledning så ifrågasatte jag aldrig hur jag kunde kommunicera med min vän genom ett tuggummi i drömmen men jag undrade varför jag var i ett hus formad som en labyrint full med galna människor. Drömmar är konstiga saker…