Åke Englund

Började en ledarskapskurs på arbetet idag och vi fick i ett tidigt skede reda på att vi skulle komma att behöva arbeta med våra egna fördomar gentemot andra människor och vi fick tips på meningar vi kunde tänka när vi träffade någon som vi inte var överrens med eller förstod oss på. För att se förbi det som man inte förstod eller höll med om så kunde man ha ett mantra i stil med ”Så kan man också tänka”, ”Så kan man också göra” osv. och genom att använda sig av detta mantra kunde man lättare se förbi sådant som man stör sig på med andra människor.
Senare under dagen så mötte jag en bekant som tycker om att provocera sin omgivning och mig i synnerhet, och han gjorde ytterligare ett försök att provocera mig trots att vi bara gick förbi varandra. Men istället för att som i vanliga fall fundera på varför det är så viktigt för honom att provocera mig, och varför jag (oftare än jag vill medge) blir provocerad så nöjde jag mig med att tänka ”Så kan man också göra. Det var faktiskt rätt befriande att bara tänka den tanken och sedan fundera på annat.