Åke Englund

Jag skötte två kassor samtidigt som jag svarade i telefon och hyrde ut en film när en kund kom med en hög med papper som han ville få hjälp med. Vid en första anblick förstod jag inte vad det var för papper han vill ha hjälp med och dessutom kunde han ingen svenska så min irritation växte inom mig likt ett ondskefullt troll som fick sin näring av stress. Mannen verkade varken se eller ta hänsyn till att jag var upptagen vilket gjorde att det började växa elakartade vårtor på trollet som bodde inom mig. Men jag tryckte tillbaka trollet och ansträngde mig så att stressen inte skulle ge trollet kraft nog att få övertaget. Efter en stunds samtal insåg jag att mannen behövde hjälp med att skicka iväg pappren men vart de skulle framgick inte så jag fick gå igenom handlingarna och försöka att hitta en adress att skicka pappren. Då jag fick göra detta samtidigt som jag skötte två kassor och en telefon som ringde konstant så började trollet växa inom mig igen.
Trollet åt min stress och drack min irritation som om det vore första gången han fick något att äta efter en lång vandring genom min själs mörka skog där han bor i vanliga fall. Egentligen ville jag bara ge tillbaka handlingarna och säga att han fick klara sig själv men det vore att ge efter för trollet inom mig. Och när jag stod där i full dragkamp med mitt inneboende troll så såg jag vad det var för handlingar som mannen skulle skicka iväg, vad han skulle svara på, vad som var så viktig för honom att han inte kunde se att jag var upptagen och stressad. Världen omkring mig tycktes stanna upp för några sekunder och trollet inom tappade omedelbart all kraft och sprack i tusen bitar av sorg. På pappret i min hand kunde jag läsa att mannens ansökan om flyktingasyl hade blivit avslagen.