Nedstigen

Sedan jag kom hem från New York har jag genomgått ett stålbad, en process där jag rannsakat mig själv och vad jag vill med mitt liv och framför allt om jag vill vara chef. Det har varit smärtsamt men också renande att genomgå denna process. Jag har pratat med vänner, vägt för och mot men framför allt har jag sovit. Laddat batterierna och försökt finna svaret inom mig. Lustigt nog så kan jag så här i efterhand inse att jag fann svaret direkt inom mig, men att jag inte hade mod nog att följa känslan jag hade inom mig. Men efter att tagit några omvägar så följde jag mitt inre och uppbringade också modet att följa mitt inre. Så sedan några dagar har jag stigit tillbaka från att ha varit områdeschef. Jag jobbar inte mindre men det känns som att jag fått mer tid till vad jag verkligen vill göra. Än så länge känns det mest som att jag tagit av mig en ryggsäck full med stenar och försöker att finna balans i livet utan tyngden på min rygg. Men jag känner mig fylld av pirr i kroppen och bär på en slags förväntan inför livet på ett sätt som jag inte känt på länge.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback