Doften av hyacinter
När jag kommer hem till min lägenhet möts jag dessa dagar i december av en vägg av hyacintdoft, doften är extra markant när jag kommer hem till en mörk lägenhet om kvällarna efter att ha slutat jobbet. Varje gång jag möts av denna vägg av doft aktiveras gamla minnesbilder från jularna hos min morfar och mormor. Jag förstår inte varför dessa minnen aktiveras av hyacintdoften just i år då jag har dessa blommor hemma varje år vid jul men aldrig reflekterat speciellt mycket över att doften tar mig tillbaka till en tid som är sedan länge förlorad. När jag kommer hem till en mörk lägenhet om kvällarna så kan jag genom att andas in hyacintdoften samtidigt som jag står i den mörka hallen nästan se minnesbilder från min uppväxt i formen av inifrån upplysta fönster i min morfar och mormors hus. Ibland tar sig minnesbilderna sig formen av luckor i en adventskalender och det känns nästan magiskt att tänka tillbaka på den gigantiska hall som var det första rummet man kom i när man kom till morfar och mormor. Längs ena väggen i hallen kunde man hänga av sig sina ytterkläder och mitt i rummet stod ett stort massivt bord där det alltid fanns skålar med clementiner, askar med choklad och julgrupper med hyacinter. I en stor skål på bordet låg alla julkort som min morfar och mormor fick från vänner och bekanta och jag brukade alltid läsa korten och fantisera ihop historier om vilka alla dessa människor var som skickade kort från när och fjärran. I andra ändan av hallen var det en stor öppen spis där en sprakande eld spred värme i rummet. Om kvällarna brukade jag sitta i en av de stora trästolarna och lyssna på vinden som ven utanför huset, den sprakande elden och klappa på morfar och mormors hund samtidigt som jag andades in doften av hyacinter.