Åke Englund

Det var nästan midnatt och jag var trött och såg inte direkt fram emot bussresan hem till Borås. Innan jag gick till bussterminalen så gick jag in på Pressbyrån för att köpa en dricka. Framför drickakylen stod några ungdomar som uppenbarligen hade lika svårt som jag att välja vad de ville ha. En tjej kollade på mig och jag var inte på humör att pratat med någon så jag vek undan blicken och valde en dricka, men vi möttes i kön igen och nu var det tydligt att hon tittade på mig och att hon sökte kontakt så jag mötte hennes blick.
–Du har varit på vår skola och pratat va? Jag svarade att det stämmer.
–Du var så bra, och du var sååå gullig! Generad tackade jag henne och betalade min dricka och lyckades sedan försvinna bland folket i vänthallen.
När bussen till Borås skulle åka så var det mer resenärer än vad SJ hade räknat med och ingen ersättningsbuss var insatt så jag slog mig samman med tre främlingar som också skulle till Borås så vi delade en taxi. Efter att ha satt oss ner och börjat resan till Borås så insåg vi att ingen i bilen kände varandra så vi började presentera oss själva. Men när turen kom till mig så utbrast de andra nästan i kör:
-Du är den trevlige på City!
Jag tackade generat och tittade ut i den mörka natten längs vår färd mot Borås. Tacksamt nog så hade jag valt det främre passagerarsätet och chauffören var inte särskilt pratsam och han kände inte igen mig då han bodde i Göteborg så jag klarade mig undan vidare samtal. Inte alltid jag känner för att vara den söte bögen eller den trevlige på ICA, ibland vill jag bara sitta för mig själv och titta ut i mörkret.