Faderskänslor

I den allmänna röran på jobbet var det någon som ryckte i min skjorta och ropade mitt namn. När jag vände mig om såg jag en arbetskompis son som ville ha min uppmärksamhet. Jag böjde mig ner och fick en kram samtidigt som jag frågade vad han gjort. Han berättade att de varit hos sin pappa och att de skulle få glass nu. Han ville se min Batman-tatuering som alltid när vi träffas så jag vek undan skjortan och visade tatueringen. I nästa ögonblick kom hans syster som även hon ville se tatueringen. När jag reste mig såg jag hur det riktigt lyste i ögonen på de tre tanterna som satt på bänken som vi kallar för pensionärsbänken. En man som var i butiken för att installera ett nytt dataprogram log och frågade om det var min grabb. För några sekunder kändes som att jag var en familjefar som fick besök av sina barn på jobbet. När min pappa var lika gammal som jag är nu så hade han två barn, en pojke och en flicka. Har tänkt ofta på honom den senaste tiden och insett hur lite jag vet om honom. Känslan av vara familjefar och vara uppfattad som en familjefar hade varat några sekunder och känslan sprack likt en såpbubbla när jag log, och lite småskrattande svarade jag att det inte var min son. Men känslan jag hade upplevt under några minuters tid följde mig under dagen. Vet inte vad som påverkade mig mest, om det var känslan av att leva ett annat liv eller om det var närheten till en pappa jag aldrig känt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback