Befrielse

Under promenaden hemifrån till parken hade regnet tagit sig igenom jackan och t-shirten för att nu rinna i strida strömmar ned för min överkropp. Kvällen var oväntat varm och vattnet som rann ned för axlar, rygg och bröstkorg var om inte varmt så i alla fall svalt, så det kändes inte obehagligt. Tvärtom så var det en behaglig svalka och jag fick en känsla av att bli renad och att mina bekymmer spolades bort. När jag och hundarna tagit oss uppför trappan och gick längs allén som ledde in till parken så blundade jag och vände ansiktet mot den mörka himlen och lät regnet smeka mitt ansikte. Jag andades in djupa andetag och det kändes som att jag för första gången på hela sommaren äntligen kunde andas riktigt. Det kändes som om att jag varit i ett brinnande hus och äntligen kommit ut, eller som om jag äntligen kommit upp till ytan och nu kunde andas in efter att ha hållit andan under vatten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback