Bortdomnad
För någon vecka sedan blev en kund så hotfull mot mig att en annan kund gick emellan för att hon ville skydda mig. Jag är van vid att bli utsatt för hot av den killen och jag kände mig mer orolig för kunden som gick emellan och för vad hon skull få stå ut med. Bara under de minuter som hon ifrågasatte killens sätt mot mig blev hon kallad både fitta och hora upprepade gånger.
Under helgen som gått har en kille som uppträder allmänt konstigt, och har ansiktet fullt med sår och ärr efter gamla sår, börjat handla på min arbetsplats. När en arbetskompis till mig bad att få se vad han hade innanför jackan så tog han fram ett stämjärn och berättade att han hade den för att skydda sig mot folk som var ute efter honom. Och nu när jag vet om det så kan jag tydligt se hur stämjärnet buktar ut under hans jacka.
Idag när jag var inne på jobbet så såg jag en a-lagare som var på väg ut genom kassan med varor som stack ut genom jackan han hade på sig. Jag har stoppat honom förut men jag tvekade om jag skulle orka med ännu en gång, jag var mitt i ett samtal och visste inte om jag hade kraft nog. Men jag avbröt samtalet jag var inne i och stoppade mannen som först nekade, naturligtvis, men efter att en medarbetare kom fram och hjälpte mig så gav han med sig och lämnade ifrån sig varorna. Vid alla tillfällen har det gått bra och inget har hänt men det känns som att hjärnan domnar bort av den underliggande stämningen av hotfullhet.