Åke Englund

När jag gick ut med hundarna efter jobbet så sken fullmånen så starkt att gatan tycktes upplyst. Den molnfria himlen och de regnvåta gatorna gav ett spökligt intryck. De nakna träden vars fallna löv låg klistrade längs husväggar sträckte sina grenar mot himlen likt gigantiska händer famlandes efter månens strålar. Klockan utanför urbutiken i mitt hus tickade i nattens tystnad och jag hade inte blivit det minsta förvånad om jag sett skuggan av en människa som förvandlades till en nattens varelse. Kunde nästan höra en varg yla i natten.