Åke Englund

Jag var ute och åt med en vän häromkvällen. Maten var god och lokalen var fylld av bra musik, tända ljus och glada människor. Det regnade ute och jag kunde se hur regnet slog ner på de regnvåta gatorna. Under tiden vi åt och samtalade så tittade jag med jämna mellanrum ut genom fönstret och drömde mig bort. Efter en stund kom en orange ballong rullandes på den öde gatan utanför, ballongen åkte fram och tillbaka styrd av det tunga regnet och ibland försvann den ur synhåll för att plötsligt dyka upp igen. Att se ballongen driva vind för regn kändes både lite sorgligt och lite skrämmande. Sorgligt för att den kändes så övergiven och ensam, jag funderade på om något barn tappat ballongen som nu drev omkring. Lite skrämmande för att ballongen kändes så felplacerad där den drev omkring och stack ut från den regngråa kvällen med sin orangea färg. Det hade inte förvånad mig det minsta om ballongen hade spruckit och en galen clown med rinnande smink och ett ondskefullt leende tittat in genom restaurangfönstret.