Åke Englund

Morgonen är verkligen inte min tid på dygnet. I morse när jag skulle gå upp så strök jag sak efter sak från listan över saker som jag skulle göra, för att istället kunna sova några minuter extra. Jag skulle ha tagit mig lite tidigare på arbetet för att fixa lite, struket från listan… lång morgonpromenad med hundarna, struket från listan… raka mig, struket från listan…
Det hela slutade med att jag låg för länge i sängen och jag fick hoppa över morgonduschen, en för mig nästintill helig stund på dagen, utan den vaknar jag inte till och jag får ett morgonhumör som skulle kunna godtas som förmildrande omständighet vid ett mord. Tar mig till arbetet och vi ska åka bil tillsammans för att delta i en utbildning. Jag går en bit före mina medarbetare för att inte riskera att någon utsätts för mitt morgonhumör.
Jag vet inte ens vilken bil vi ska åka med men jag går med raska steg fram till första bästa bil och börjar dra i handtaget för att öppna dörren. Jag förstår inte att jag bara valt första bil utan blir bara irriterad. Mina medarbetare tittar på mig och undrar först vad jag gör och sedan brister de ut i ett stort skratt då de inser att jag bara gått fram till första bästa bil. Varför lär jag mig aldrig att gå upp fösta gången som larmet väcker mig om morgonen. Jag måste ha min morgondusch för att fungera.