Välförtjänta år

Häromdagen var jag och tittade på kostnaden för en utlandsresa. Jag har visserligen knappt varit hemma en månad men nu gällde det en kort resa över min födelsedag då jag försöker att åka någonstans. Från början åkte jag bort för jag avskydde att fylla år och att åka bort stillade känslorna kring att fylla år, att åka bort lindrade paniken över att bli äldre, att åka bort dämpade prestationsångesten som jag fick kring att uppmärksamma min födelsedag. Men nuförtiden så är jag förhållandevis tillfreds med min ålder och vart jag är i livet och numera ser jag mina födelsedagsresor som en slags avslappnad present till mig själv. På något sätt så känns marken under mina fötter stabilare än på länge men jag insåg det inte förrän jag lyssnade på två av mina vänner.
En av dem upplever sig som ung och trots att han är vuxen så längtar han tills att han ska betraktas som vuxen av sin omgivning där han fortfarande ofta ses som ung och oerfaren. Min andra vän har inte uttryckt sig som att han känner sig som gammal men jag kan tydligt se de förändringar som han genomgått under åren och spontant kom jag att tänka på hur gammal han kan upplevas utifrån de livsprioriteringar han har idag gentemot tidigare i vår vänskap. Lustigt nog så tror jag att jag är den av oss tre som har upplevts, och fortfarande upplevs, som mest nojig kring åldern. Mycket av den upplevelsen står säkerligen jag själv för då jag ofta skämtar om min åldersnoja, men det känns inte så viktigt längre vilken upplevelse andra har, det viktigaste för mig är hur jag känner inför min ålder. Och den resa jag gjort, den kamp jag fört och de slag jag vunnit är välförtjänta. Jag har behövt de här åren och tiden har blivit min vän.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback