Minnen framkallade av fyrverkerier
Gick en promenad med hundarna efter jobbet. Gick en lite längre promenad då jag ville få den nya hunden trött innan de värsta fyrverkerierna börjar skjutas. Jag kunde se att han var rädd redan av de sporadiska fyrverkerierna som smällde i den kalla nyårsaftonsnatten av nyårsfirare som var alltför ivriga för att invänta tolvslaget. Funderade på fyrverkerier och att jag inte varit så förtjust att skjuta fyrverkerier på nyårsafton, har alltid varit mer för att skjuta fyrverkerier på valborgsmässoafton när jag växte upp. Tror det beror på att jag aldrig tyckt om vinter och kyla och valborgsmässoafton är ju närmare den varma årstiden.
Kom att tänka på en valborgsmässoafton som måste ha ägt rum innan jag fyllde tio för min pappa var en viktig del av minnet och pappa dog ju strax efter att jag fyllt tio år. Jag hade gått med pappa till det lokala valborgsmässoaftonsfirandet och vi hade med oss smällare av olika modeller och storlekar. Min pappa arbetade med vapen och kunde därför mycket om vapen men också om smällare och fyrverkerier, det hörde på något sätt ihop med hans intresse för vapen och sådant som smällde. Han bar smällarna i en vanlig plastkasse och när jag tände på en smällare så råkade jag, fråga mig inte hur, tappa ner smällaren i plastkassen så att den blev till trasor och det låg smällare över hela marken omkring oss. Jag blev naturligtvis rädd men pappa blev aldrig arg utan istället så såg han det som att ingen hade blivit skadad och alla mina vänner fick plocka av smällarna och använda dem så länge de var under min pappas synhåll. Jag kan än idag komma ihåg hur pappa gjorde något positivt av ett misstag och hur stolt jag var över min pappa då alla tyckte att han var så häftig med alla smällare av olika sorter och att alla fick vara med. Jag kan än idag vila i känslan av den trygghet som min pappa alltid utstrålade och en stolthet som jag kände över honom. Kändes som ett bra och värdigt minne på årets sista kväll.