Att resa är ett äventyr
Efter att ha arbetat för mycket, ännu en gång, tog jag tåget till Göteborg för att komma iväg från vardagen och finna lite distraktion. Trots att det fortfarande var eftermiddag så gick solen ner under tågets färd mot Göteborg och fullmånen sken ett klart och kallt sken. När tåget passerade en sjö så var den del av sjön som skuggades av granar svart likt utspilld olja, den del av sjön som var upplyst av månens sken tycktes silverfärgad.
På en väg i den svarta skogen åkte en bil. Det var en Jeep från första världskriget, vid ratten satt en man iklädd militäruniform. Trots att bilens strålkastare nästan bländade mig och han var en bit bort så kunde jag se att han var kraftigt byggd och hade rakat huvud. Helt plötsligt såg mannen mig och började omedelbart backa bort från mig längs vägen som ledde mot mig. Jag kände mig sviken trots att jag inte visste vem han var, jag kände paniken stiga och skulle precis ropa åt mannen att stanna och vänta på mig, när jag vaknade. Tåget hade stannat på stationen i Göteborg och det var mörkt i kupén. Paniken jag känt i drömmen när mannen kört ifrån mig väcktes inom mig då jag insåg att jag var själv kvar i tåget, tänk om tåget var låst eller om det skulle åka vidare någonstans. Jag tog på mig jackan och såg till att jag inte glömt något och tog mig sedan snabbt ut genom dörren, som tack och lov inte var låst.