Åke Englund

Jag har alltid sett mig själv som en stadsmänniska även om jag tillbringat skolloven på landet i norrland. Har aldrig tidigare känt någon längtan till naturen eller önskan att bo på landet och med åren har min kontakt med naturen minskat och avståndet till naturen har känts allt mer avlägset så väl geografiskt som känslomässigt. Men så häromdagen när jag och en vän åkte ut på landet och lät våra hundar vandra fritt så njöt jag verkligen till fullo av mötet med naturen, färgerna och dofterna skänkte mig ett lugn jag inte upplevt på länge. Jag strök med handflatorna längs ängens höga gräs och det kändes som om energi sögs in genom handflatorna. Jag slappnade av och släppte tankarna på allt som jag bär inom mig. När vi satte oss i bilen och åkte hem kände jag mig stärkt i själen och precis som hundarna ville jag inte åka hem.