Öronöppnare
Sedan någon vecka tillbaka har jag en ny hund i min familj. Rittarii som han heter, är ingen asfaltshund till skillnad mot mina tidigare hundar. Detta visar sig extra tydligt när han behöver göra ifrån sig då han än så länge bara gör det på gräsmattor. I närheten av där jag bor ligger en kyrka med tillhörande gräsmatta så vi brukar gå dit. Men förutom att han behöver en gräsmatta för sina behov så blir han lätt stressad och distraherad av alla ljud omkring. Detta har på något sätt kommit att bli en ögonöppnare, eller man kanske ska säga öronöppnare, för mig. När ser hur han reagerar med nyfikenhet eller rädsla på alla ljud så uppmärksammar, isolerar och identifierar även jag alla olika ljud som finns i bakgrunden och omkring oss. En dörr som stängdes, en buss åkte förbi på en gata ett kvarter bort, ett alkoholistpar som grälade, fläktsystemets surrande på en restaurang, en mobilsignal, några tonårstjejer som skrattade högljutt, gnisslandet av en cykel som bromsar in, skramlande av tallrikar och bestick från en balkong där ett äldre par åt frukost, ljudet av prasslande papper när en man satt på en parkbänk och läste en tidning. Ljuden tycktes oändliga och jag upplevde dem på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare.