Åke Englund

När jag var ute och festade med en vän så mötte jag en kund från min arbetsplats. Han var min typ, blond, solbränd och med ett vackert leende. Han kände igen mig och jag kände utan tvivel igen honom från min arbetsplats så vi började prata med varandra och bland det första han sa var att det var både spännande och skrämmande att handla av mig. När jag undrade vad han menade så förklarade han att det kändes som att man känner mig när handlar hos mig trots att vi bara träffats i kassan på ICA, det var något med mitt leende som gjorde att det kändes som att man bara ville prata med mig om allt. Trots att han egentligen inte känner mig. Jag tänkte att jag kände samma sak när jag såg leende men jag sa inget utan bara log.