Var som din far!
Under kvällen såg jag en film vars tema var en mans resa mot att överta sin fars roll som ledare. I ett ögonblick av tvivel på sin förmåga får han uppmaningen: Var som din far! Meningen upprepades tre gånger och etsade sig fast i mitt inre. Under den gångna veckan har jag under mina föreläsningar fått frågan om hur jag tror att min pappa skulle reagera på att jag är homosexuell. Frågan har ju varit rent retorisk eftersom som min pappa dog när jag var 10 år men visst har jag funderat på det redan innan jag började med mina föreläsningar. Uppmaningen Var som din far! blir för mig istället en fråga, Hur var min far? Hur min far var vet jag inte så mycket om men jag upptäcker fler och fler likheter mellan honom och mig ju längre tiden går. Han såväl som jag hade tatueringar, vi heter båda Åke och ett av mina tydligaste minnen av min pappa är från när han medverkar i ett tidningsreportage om vad han brinner för. Tidningsreportaget om vad vi brinner för är även det något som jag delar med min far. Men fortfarande finns det mycket med min pappa som jag inte vet något om. Så uppmaningen som etsade sig fast i mitt inre blir istället en fråga som kvarstår, vem var min far?
Jag är tacksam för:
· Kvällens samtal med Patrik.
· Att Anna tar min onsdagskväll så att jag kan gå på min retorikkurs.
· Mina fantastiska hundar, helt oersättliga.