Åke Englund

De senaste två veckorna har jag kämpat med mina egna brister i att hantera människor som tycker om mig. Låter kanske smått absurt men jag har så otroligt svårt att sätta gränser mot människor som tycker om mig. Och när jag inte sätter gränser så kommer människor för nära mig, för nära mig för att det ska kännas bekvämt för mig. Det känns som om min egen frihet går förlorad och för mig är frihet bland det viktigaste som finns. Min rädsla för att såra människor som tycker om mig är en kvarleva sedan sedan jag var liten, och idag gör min oförmåga att sätta gränser mot människor som tycker om mig, att jag blir ännu otydligare mot dem som tycker om mig. Och detta i sin tur gör att de kommer så nära mig att det känns obekvämt och min att jag upplever min frihet som hotad. Allra svårast är det med människor som tycker om mig medans jag inte känner detsamma. Min otydlighet målar in mig i ett hörn och människor som tycker om mig trots att jag inte känner detsamma kommer för nära mig, och min önskan att leva i en relation skräms till intet. Ibland tvivlar jag på att jag kommer att kunna ha en nära relation med någon igen.