Irriterad, frustrerad och trött
Jag har hela mitt liv varit fylld av tvivel inför allt jag gör. Jag har alltid sökt mening, syfte och sammanhang, funderat på vad som är min uppgift. Samtidigt har jag alltid drivits framåt av något inom mig som jag inte kunnat sätta ord på, jag är envis och satsar allt när det gäller. När jag tröttnar så tappar jag allt intresse. Mening, syfte och mål är otroligt viktigt för mig, om någon av dessa komponenter saknas så blir jag irriterad, frustrerad och trött.
Känner mig irriterad, frustrerad och trött nu. Jag fick frågan häromdagen om vad jag ska göra när jag blir stor. Jag brukar alltid svara, att jag ska bli lycklig när jag blir stor, men det svaret har mest varit på skämt och känts som en utopi. Nu däremot så känns inte det som ett bra svar längre. Tror som jag alltid trott, att det viktiga inte är vad jag väl blir när jag "blir stor" utan det viktiga är sökandet. Det är resan som är målet så att säga.
Ungefär samtidigt som jag fick frågan om vad jag ska göra när jag blir stor, så skrev jag även ett brev till en vän som jag inte pratat med på flera år. När jag skrev brevet så kändes det så tomt inombords när jag beskrev mitt liv i brevform. Har gjort mängder av saker och det har hänt så mycket det senaste året men det kändes ändå tomt inombords när jag skrev brevet.
Vet inte riktigt vad jag saknar eller vad jag vill göra just nu eller varför jag känner mig så fastlåst just nu, det känns som att jag har så mycket att göra och så många saker att säga men att jag inte får det gjort. Det är nog läge att beta av det har att göra, sak för sak. Det är nog läge att säga det jag har att säga.