Åke, det fåraktiga lejonet
Jag hade en livlig diskussion med en alkoholpåverkad kund häromdagen och jag fick ta en hel del ovett från honom. Han saknade helt och hållet grund för sina argument och det var spriten som talade genom honom. Situationer som denna är en del av vardagen i butiken, inget som jag uppskattar men samtidigt inget som jag tar åt mig speciellt av heller. Något som jag däremot inte klarar av är när kunder som han går på andra i personalen, i synnerhet om det är nyanställda eller ungdomar, när detta händer kliver jag alltid emellan och täcker för mina arbetskamrater.
När jag kom tillbaka från en rast idag så stod mannen, som jag hade den livliga diskussionen med häromdagen, och var aggressiv mot en av skolungdomarna som jobbar hos oss. Fylld av ilska och försvarsinstinkt gentemot tjejen som han stod och skällde på ropade jag "Hallå där!" till mannen. Alla i området kring mig, såväl mannen, andra kunder som personalen tystnade och vände sig om mot mig. Jag insåg att jag ropat med lite högre och hårdare röst än vad jag tänkt mig men resultatet blev därefter. Mannen släppte allt fokus på min arbetskamrat och vände sig mot mig men nu var han fylld av ödmjukhet och hänsyn. Jag kunde på en gång se att det han anklagade personalen för var ett fel som han själv gjort men jag gjorde ingen affär av det utan jag fixade det åt honom. Till skillnad mot häromdagen, när han skulle se till att jag skulle få sparken, så ansåg han nu att jag återigen var trevlig och serviceminded. Och som tidigare var det spriten som talade och inte han.
I samma ögonblick som jag ropat "Hallå där!" med oväntat hög och hård röst, fylld av försvarsinstinkter kom jag att tänka på en saga som jag älskade att läsa om och om igen när jag var liten. Sagan heter "Lambert, det fåraktiga lejonet" och handlar om en lejonunge som efter ett misstag av storken lämnas hos en fårfamilj. Lejonungen Lambert växer upp bland fåren och blir föremål för de andra lammens åtlöje. Men en dag räddar han sin adoptivmamma från vargens klor. Inte så att jag ser mig som ett lejon men jag växer under tryck likt lejonet Lambert.
"Den som vill skrämma djävulen måste skrika högt"
-Johann Ludwig von Goethe