Ge farbrorn pengarna

Jag har alltid haft en viss åldersnojja, men jag har faktiskt blivit mer vän med tanken på att jag blir äldre. Jag har funnit ett lugn efter att jag har fyllt 30, ett lugn som jag inte hade tidigare. Tror att det lugnet har gjort att jag inte tycker att det är så jobbigt att bli äldre längre. Samtidigt så finns det ju gränser för min acceptans av att jag är äldre än 27 (har alltid tyckt att 27 är en så lagom ålder, man är inte för gammal men ändå gammal nog att alltid bli tagen på allvar och få respekt). Det är inte så ofta dessa gränser överträds, men så finns ju de där situationerna där min acceptans inte är så stor och jag känner mig som 85. Och idag hände det igen. En förälder skulle låta sin unge i 8-10 års åldern betala, så hon höll upp ungen så att den skulle kunna ge mig pengarna. Ungen var lite för blyg så då säger mamman: ge farbrorn pengarna! Om blickar hade kunnat döda så hade varken ungen eller mamman hunnit bli farbror eller tant för de hade dött på fläcken. Men jag log mitt mest ansträngda leende och tog emot pengarna. Ungen såg mer rädd än blyg ut vid det här laget men mamman såg inget av elden i min blick.

Idag är jag tacksam för:

1. Filmen "Summer Storm", fantastisk film om att växa upp och upptäcka kärleken.

2. De människor som jag dagligen möter som verkligen bryr sig och visar sitt engagemang.

3. Alla människor som jag dagligen möter, i alla finns något jag kan lära mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback