En mormors feedback

När jag växte upp och morfar och mormor fortfarande levde så brukade jag skriva dagbok ihop med min mormor. Hon skrev i en almanacka som hon fick varje år från Landstinget, då hon arbetade där. Hennes almanacka hade egentligen bara plats för planering av möten och liknande, så det blev inte många rader per dag, men hon skrev varje dag vad hon gjort och vilka hon träffat. När jag träffade henne på loven från skolan så gjorde jag jämnt nya försök att skriva dagbok, och det fungerade alltid under loven då mormor och jag avslutade dagen med att sitta tillsammans i hennes säng och skriva i våra dagböcker, för att sedan läsa varandras inlägg. Men när loven var över och jag åkte hem igen så tappade jag alltid dagboksskrivandet, det var nog så att jag inte hade den bästa disciplinen och utan samvaron med mormor så blev inte dagboksskrivandet lika givande. Senare i livet har jag med jämna mellanrum gjort nya försök att skriva dagbok, men den disciplinen har liksom inte infunnit sig förrän nu när jag börjat blogga. Och på något sätt så har kommentarerna som jag får på bloggen ersatt min mormors funktion med att någon annan läser det jag skriver och ger feedback. Dessvärre har jag inte svarat på den feedback jag fått den senaste tiden så jag har tagit mig i kragen och svarat på alla, tror jag, och lovar att svara snabbare i fortsättningen.
Tack till alla er som läser och kommenterar min blogg!
/Åke

Idag är jag tacksam för:

1. Alla som läser min blogg.

2. Att jag är ledig i helgen, välbehövligt.

3. För min lägenhet som kan sammanfattas med tre ord: läge, läge och läge.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback