Att möta det oväntade

En kvinna som handlar regelbundet i butiken som jag arbetar i ville prata med mig när jag arbetade och jag stålsatte mig då jag förväntade mig en uppläxning om något som inte var bra. Kvinnan brukar aldrig le men jag har sett att hon oftast väljer min kassa, hon möter alltid min blick och det känns som att hon ser mig. Men som sagt var, hon ler aldrig, så jag stålsatte mig för vad som komma skulle. Hon ville att vi skulle gå undan lite för det hon skulle säga var viktigt och min oro växte men jag sa till mig själv att försöka se det som en möjlighet till förbättring och hoppas att det var någonting som jag kunde förändra. Hon sa då att det ville berätta för mig var något som många upplevde men säkerligen inte hade sagt till mig. Jag log mot henne samtidigt som jag stålsatte mig än mer inombords. Jag förberedde inom mig med det som jag oftast brukar säga när jag tar emot klagomål. Jag brukar försöka se det som en möjlighet till förbättring, jag försöker att vara förstående och mottaglig trots att det oftast kommer i formen av ilska över det som inte finns eller inte fungerar. Jag skulle precis säga att det ofta är så att man går omkring och tänker på något, men att man kanske hellre pratar med sina vänner om saker istället för att prata med den det verkligen berör, men att jag verkligen uppskattar att hon pratade direkt med mig. Att hon då ger mig en chans att ordna och ställa tillrätta det som hon anser inte var rätt eller bra i butiken. Men det som jag stålsatte mig inför blev inte riktigt som jag hade förväntat mig. Hon sa att det som hon kände och hon ofta pratade med sina vänner om, var hur trevlig och proffsig jag alltid var. Oavsett när man än mötte mig i butiken så log jag alltid, jag hälsade alltid och jag mötte alltid hennes blick. Man kände sig alltid sedd av mig. Samtidigt så beundrade hon mig för min öppenhet i artikeln i Borås Tidning, hon berättade att hon hade homosexuella vänner som  tagit intryck av den artikeln, och jag ska vara stolt för att jag är en så stark person. Man ser upp till dig mer än du kan ana sa hon innan hon gick vidare. Jag tackade generat för vad hon berättat för mig och kände mig allt lite stolt. Lustigt nog så har jag aldrig sett mig själv som varken en stark person eller någon som man ser upp till.

Idag är jag tacksam för:

1. Kvinnan som jag precis berättat om.

2. Att en vän som jag varit orolig för mår bra.

3. Att jag blir mindre och mindre nojjig ju äldre jag blir.

Kommentarer
Postat av: Benny

Håller med kvinnan helt och hållet.Du är mycket starkare än du tror.Jag är helt övertygad om att din öppenhet,dina artiklar och föreläsningar har fått många att vara stolta istället för att skämmas över sin homosexualitet och ditt leende fått många att gå från en grå vardag till en dag där man kan le åt dom flesta problemen.Så bli inte generad,utan sug åt dig av allt beröm du kan, det är du värd. sen kan du ju inte hjälpa att du har utseendet med dig också.

2007-10-05 @ 09:43:53
Postat av: Åke Englund

Tack Benny :)
Jag får jobba på det där men att ta åt mig av det positiva människor säger till mig, det är så lätt att fastna i de negativa kommentarerna, lovar att skärpa mig :))
/Åke


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback