Åke Englund

Det finns en kille som arbetar på min arbetsplats och som både jag, andra medarbetare och kunder verkligen uppskattar för hans sätt. Han är trevlig, han tar ansvar för sitt arbete och jag ser honom som en kulturbärare av den anda man ska mötas av som kund och medarbetare i vår butik.

Samtidigt så känner jag att det är så sällan man säger till varandra att man uppskattar varandras insatser på arbetet, och i det här fallet så har jag funderat ett tag om han verkligen får höra att han är uppskattad för det arbete han lägger ner, att någon ser att han verkligen tar ansvar för sitt arbete och att jag ser honom som en kulturbärare.

Så idag hade jag bestämt mig för att säga till honom att han är uppskattad för vad han gör. Samtidigt så såg jag att han hade det lite kämpigt med mycket att göra så jag kände att han var än mer värd att få höra att han verkligen är uppskattad. Men jag visste inte hur jag skulle säga det, ville inte att han skulle missuppfatta det och tolka det fel. Så dumt nog gick jag och byggde upp en nervositet inför att jag skulle säga att han är uppskattad, som om det jag skulle säga till honom var något dåligt. Så till slut tog jag mod till mig och förklarade för honom att jag inte ville att han skulle ta det på fel sätt, men att jag ville säga att han är uppskattad av såväl kunder som medarbetare och av mig för hans sätt på arbetet.

När jag väl sagt det log han och tackade mig. Jag skrattade inombords åt mig själv och funderade på varför det ska vara så svårt att uttrycka uppskattning som är någonting positivt, och jag tycker ändå att jag är rätt bra på att ge positiv feedback. Tål att tänkas på.

Idag är jag tacksam för:

1. Att jag tog mod till mig och sade till Simon att jag uppskattar hans sätt på arbetet.

1. Att kursen i Mångfald och dialog är flyttad till januari, det räddar min ekonomi.

1. Att Värdskapsmötet jag höll i dag gick så bra, vi har mycket positiv energi och kreativitet i gruppen.