Åke Englund

Jag läser en författares blogg varje dag, på något sätt blir det som att jag känner honom då jag följer hans tankar och upplevelser på en daglig basis. Hans pojkvän är skådespelare och spelar just nu på Borås Stadsteater, så jag har sett honom i pjäsen Angels in America, och han handlar i min butik regelbundet. Så det känns som att jag känner honom också. Men jag känner dem egentligen inte. Så det blir lite knepigt ibland. Som idag då jag mötte pojkvännen på jobbet. Jag hade varit på huvudkontoret och kände mig glad och upplivad efter att ha suttit i anställningsintervjuer några timmar och när jag möter skådespelaren så ler jag ett glatt leende och hejar med ett tonfall som antyder att vi känner varandra. När jag ser förvirringen i hans blick så inser jag hur förvirrande han måste uppleva situationen. Börjar förklara situationen för honom och känner hur konstigt det låter när jag lyssnar på min förklaring. Men till slut så känns det bra och jag tror att förklaringen föll i god jord, vi tog i hand och hälsade, bland annat berättade han att han kommer att gästspela i Borås ett tag till. Så det kom nog någonting gott ur denna knepiga situation.

Idag är jag tacksam för:

1. Att jag är ledig i helgen.

2. Att jag tagit mig iväg och klippt klorna på hundarna, måste bli bättre på det.

3. Att jag ska klippa mig imorgon.