Åke Englund

När jag vaknade i morse var smärtan mindre än igår men ändå påtaglig, jag tolkade dock den minskade smärtan till min fördel och tänkte att jag kanske kunde skjuta upp samtalet till ortopeden, det här med att behöva be andra om råd och hjälp är inte min starka sida. När jag klev ur duschen och stod och torkade mig såg jag att armbägen var helt lila och att röra vid den skapade en smärta som tog flera minuter innan den ebbade ut och jag kunde andas som vanligt igen. Kände paniken växa inom mig, hela armbågen värkte bara jag torkade den med handuken och jag har aldrig varit förtjust i färgen lila, särkilt inte på armbågen. Armbågen såg ut som om någon hade stampat på den och smärtan indikerade att så hade hänt. Jag valde en mellanväg som jag borde ha förstått innan att den var lönlös, jag ringde Fredrik och rådfrågade honom om vad han trodde. Och han skrädde inte orden, tro mig. Jag vet om att han blir på det här sättet när han blir orolig och att han verkligen bryr sig men man inte beskylla honom för att utstråla värme. Men eftersom jag visste vilken reaktion jag kunde förvänta mig och man brukar säga att man ber om råd när man har bestämt sig så kanske jag ringde honom för att få en behövlig spark i baken för att kunna ringa ortopeden. Jag ringde ortopeden och hamnade i telefonkö naturligtvis, jag satte mig framför tv:n med en kopp té och förväntade mig att få vänta en bra stund men de svarade efter bara någon minut så jag blev positivt överraskad. Jag beskrev hur smärtan i armen bara växt under helgen och hur den manifesterat sig, beskrev att den var något mindre idag men att min arm såg ut som ett stort blåmärke. Då sa hon att jag varit en duktig patient och gjort mina övningar flitigt (vilket jag verkligen gjort i min iver att få gå tillbaka till jobbet så snart som möjligt) vilket har fått blödningen i armen att vandra i rätt riktning, hade jag inte tränat rätt och bra så hade blödningen kunnat vandra ut i handen vilket inte varit bra, så det var ingen fara alls, smärtan jag känner just nu beror på att det spänner i armbågen då blödningen ligger där just nu, så jag är på rätt väg även om resan är smärtsam.

Såg en deckare på dvd under kvällen, Shock to the System, en deckarserie jag köpt i New York som handlar om en homosexuell detektiv. Serien har kanske lite mycket klichér men jag gillar jag den, typiskt nog så är det hack i disken så jag kan inte se upplösningen och den obligatoriska romantiska scenen i slutet mellan huvudrollsinnehavaren och hans pojkvän, väldigt irriterande. Inget closure som Fredrik och jag hade sagt.