Åke Englund

Var inne på ICA, min arbetsplats, och handlade. Köpte tuggpinnar till hundarna, glass och en rulle mjölkchoklad till mig själv, kostcirkeln är komplett. I kön mötte jag en kund som jag pratade med, detta händer mig för jämnan oavsett var jag än är. Kunden var en kille som jag bara känner genom jobbet, jag är en person som av naturen är öppen och har lätt för att småprata så vi har pratats vid förr. Under kötiden hann vi som stereotypa heterosexuella män diskutera min arm och han betvivlade att det kunde vara så enkelt som att jag halkat på grus på trottoaren en solig sommardag, det måste ju ha varit så att jag brutit handleden på fyllan eller i slagsmål, allt annat betvivlade han djupt då han i ordets alla bemärkelser, och ur mina fördomsglasögon, var en stereotyp heterosexuell man i 30-års åldern. Vi har tidigare pratat om min New York-resa och när vi nu pratade om hur den den varit så kom det fram att jag åkt ensam till NY, han frågade hur min flickvän kunde låta mig åka själv till New York. Jag blev så full i skratt för jag lever ofta i en illusion om att alla som träffar mig vet om eller förstår att jag är homosexuell, samtidigt så funderade jag på varför jag inte hade kunnat åka själv om jag var i en relation med någon oavsett om det var en man eller kvinna och jag kände även utifrån vår stereotypt manliga diskussion kring min brutna handled att han inte skulle reagera stillsamt på nyheten om min homosexualitet. Samtidigt kunde jag inte veta något om hans eventuella reaktion på att jag avslöjar min homosexualitet, det bara kanske var mina fördomar. Hans fråga om min flickväns reaktion kanske var hans förtäckta sätt att fråga om jag var homosexuell eller inte. Sedan kände jag mig inte så bekväm med att outa mig i kön på ICA. Förutom alla dessa tankar så var det dessutom min tur att betala så jag valde att bara skrattandes säga att jag inte hade någon flickvän så det var lugnt för mig att resa ensam. Linda som satt i kassan frågade om han hade frågat mig om min flickvän och jag skrattade och sa att jag inte hade orkat förklara hur det var, vi kom båda fram till att det var lätt att tro att vet bara för att vi vet.