Åke Englund

Jag har alltid haft förmågan att lyssna. Från början uppstod min förmåga att lyssna som en överlevnadsstrategi på grund av min uppväxtmiljö, och på grund av tvånget att dölja min homosexualitet. Ibland kan mitt lyssnande bli en börda för mig men som regel upplever jag lyssnandet som något positivt. För mig innebär att lyssna så mycket mer än att bara höra orden. Att lyssna innebär för mig att höra orden, att lyssna på tonfallet, att se personens kroppsspråk, att se personens ansiktsuttryck och allra viktigast att se personen i ögonen. Att se personen i ögonen innebär dels att personen känner sig sedd men det innebär även att jag kan se personens känslotillstånd. Ögonen är själens spegel, ögonen ljuger aldrig.

För mig innebär att lyssna även att notera de små detaljerna. Kärleken, men också ondskan, sitter i de små detaljerna. Jag har otroligt svårt för att komma ihåg namn men de små sakerna som många inte själva kommer ihåg att de sagt, de sakerna lägger jag på minnet. Att verkligen kunna lyssna och komma ihåg de små detaljerna är till stor hjälp för mig i arbetet. Men det innebär även att saker som folk säger till mig sätter sig och jag bär med mig dessa ord och dess påverkan kan för mig vara enorm.

Häromdagen skämtade jag om att ingen lyssnade på mig och en arbetskamrat sa då att "alla lyssnar på mig och att jag har stor makt". Hans ord satte sig hos mig och jag grunnar dagligen på vad han sa. Idag var en tidigare arbetskompis, som idag bor och arbetar i London, inne och hälsade på. Vi pratade lite allmänt om vad som hänt sedan senast och jag berättade om företaget jag ska starta. Han sa då att jag gjorde helt rätt i att starta eget företag då han alltid tyckt att jag var överkvalificerad för att "bara" sitta i kassan på ICA. Även hans ord satte sig någonstans inom mig och jag har inte kunnat låta bli att tänka på vad han sa. Jag bär med mig deras ord och de krafsar och klöser på mig likt en orolig ande. Deras ord pockar på det som för mig är otroligt viktigt nämligen Mål, Syfte och Mening.