Tillbaka på arbetet

Det ringde från jobbet i morse, de hade kris med personal och undrade om jag kunde arbeta på dagen. Jag hade redan planer men det kändes jobbigt att behöva tacka nej, jag som verkligen vill jobba. Jag somnade om och det ringde igen, nu undrade de om jag kunde jobba ett kvällspass istället och jag tackade med glädje ja! så nu har jag jobbat mitt första hela pass på 8 veckor.
Det har känts riktigt bra och jag har haft en bra dag. Jag har hälsats välkommen tillbaka av stamgäster, förvånat de som undrat vart jag varit genom att berätta om min brutna handled och lugnat de som hört sig för vad som hänt då jag varit borta från arbetet så länge. Vid ett tillfälle var det tre olika gäster som hälsade mig välkommen tillbaka från olika håll, så gäster som stod längre bak i kön kommenterade att jag måste vara väldigt populär. Det kändes lite genant men samtidigt var det roligt och hedrande att vara uppskattad.
Fick många frågor frågor från folk om inte jag skulle vara i Stockholm och de som läst artikeln i Borås Tidning sa: Så det blir inget Stockholm i år! som för att säga att de läst artikeln. Jag vet att det här är ego men jag trivs verkligen som fisken i vattnet när jag får diskutera allt från min närvaro, eller i det här fallet frånvaro, i Pride till min brutna handled. Det skönt att vara tillbaka på jobbet!
En av mina stamgäster, en äldre dam som jag brukar prata med, var inne och handlade och då jag inte träffat henne på ett tag frågade jag henne hur det var med hennes man. Han ramlade och bröt lårbenet i vintras och sedan dess har jag träffat honom väldigt sällan då han har svårt att och därför inte följer med till affären så ofta längre. Damen berättade med ledsna ögon att han fortfarande har ont och att han inte vill gå ut längre. Sedan sa hon med sorg i blicken och rösten att han har gett upp och att han bara väntar på att få dö. Det kändes tungt att höra och jag visste inte hur jag skulle reagera så jag höll henne i handen några sekunder när jag gav henne sedlarna och hon log mot mig innan hon gick. Ibland blir jag så tagen av ögonblicken i mitt arbete.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback