Ironic
En vän till mig sa en gång att det var omöjligt att bli förälskad eller kär i någon som inte är förälskad eller kär tillbaka. För mig lät det som en absurd åsikt, jag är ju expert på att bli förälskad och kanske lite kär i killar jag inte får någon respons från. En del i min omgivning skulle nog vilja ta en megafon och ställa sig bredvid mig och ropa i örat på mig: KANSKE DET KAN BERO PÅ ATT DE ÄR HETEROSEXUELLA!!!!
En av dessa obesvarade kärlekar har varit dominerande i mina tankar under många år men på senaste tiden har han fått allvarlig konkurrens av en kund som handlar i butiken där jag arbetar. Första gången han handlade av mig var för några år sedan och utifrån vårt småprat under tiden han packade ihop sina varor kom jag fram till att arbetade med aktier. Utifrån detta började jag benämna honom som Börsmäklaren bland mina arbetskamrater.
Börsmäklaren är i 30-års åldern, 1.85 lång, muskulös och blond. Han är allt jag söker efter hos en man, förutom att han är heterosexuell, naturligtvis. Jag är medveten om begränsningarna i vad jag kan få ut av min förälskelse, högst medveten. Men det finns ingen som kan höja min dag som Börsmäklaren. Det finns ingen som kan få mitt hjärta att slå så snabbt som Börsmäklaren kan. Det finns ingen som kan få fjärilarna i magen att bli till en hel koloni som Börsmäklaren.
Börsmäklaren har en flickvän. Hon är jättetrevlig, hon ser bra ut och verkar lika perfekt som Börsmäklaren. Igår handlade Börsmäklaren av mig och vi småpratade som vi alltid gör, han är naturligtvis trevlig, han är ju min idealman personifierad. Han berättade att han har semester men att hela semestern går åt till att renovera huset som han och hans flickvän köpt. Han visade målarfärgsresterna på sina muskulösa, brunbrända biceps. Han berättade om att han gör allt renoveringsarbete själv förutom hjälpen han får av sin pappa. Naturligtvis gör han allt arbete med huset själv, han är ju min idealman personifierad, han är ju perfekt.
It's meeting the man of my dreams
And then meeting his beautiful wife
And isn't it ironic...