Tandlösa drömmar
Den senaste veckan har jag arbetat morgon betydligt oftare än vad jag brukar, ofta har jag arbetat två pass per dag vilket i sin tur har gjort att jag varit ännu tröttare än i vanliga fall. En dag när jag hade ett par timmars rast mellan passen så gick jag hem för att ta ut hundarna på en promenad. Efter promenaden la jag mig ner för att vila en stund, vilket i min värld är samma sak som att sova en stund. Och det hände naturligtvis. När jag väl somnade så började jag omedelbart drömma. I drömmen bet jag hårt i någonting vilket fick framtänder i nederkäken att smulas till småbitar. I ett desperat att förneka, och därigenom rädda tänderna (fortfarande i drömmens värld) så tryckte jag nederläppen hårt mot tänderna så att de skulle stanna kvar i sitt ursprungliga läge. När jag vaknar upp och fortfarande inte är helt säker på om jag verkligen bitit sönder mina tänder så pressar jag nederläppen hårt mot tandraden. Jag ligger orörlig och fokuserar på andningen samtidigt som jag försiktigt låter tungan svepa längs tandraden för att försöka att utröna om tänderna är hela. Efter ett tag tordes jag lita på att det bara varit en verklighetstrogen dröm. Men skräcken jag känt under de minuter jag inte visste om det var en dröm eller inte dröjde sig kvar i min kropp.