Åke Englund

När jag var på väg till jobbet idag så mötte jag en man som jag från början känner som lärare men som jag nu även lärt känna som kund i ICA-butiken där jag arbetar. Han kom fram till mig och vi småpratade lite allmänt om livet och han frågade mig om den kille som han sett mig fika med vid några tillfällen, var en ny boyfriend. Jag berättade att vi bara var vänner. Under vårt samtal la mannen märke till att jag hade journalistpasset till Bok och biblioteksmässan på mig. Jag berättade att jag varit där tidigare under dagen och han frågade om jag varit där och bevakat eventuell gaylittetratur. Jag svarade att det varit en del av mitt syfte på mässan men att den litteratur som hade någon form av gayanknytning var minimal. Mannen och jag skildes åt och en varm och positiv känsla från vårt samtal dröjde sig kvar under dagen. Han var så skönt avslappnad, positiv och uppskattande i sina frågor och i sättet att använda sig av orden boyfriend och gaylitteratur, som om det varit världens mest naturliga frågor och benämningar. Vilket det ju också är men jag är inte bortskämd med det naturliga och avslappnade sättet som han hade.