Feberfrossa

Det är sällan jag är sjuk och det är ytterst sällan jag är sjukskriven. Jag är både envis och tjurig så jag arbetar tills jag stupar. Men nu i veckan var jag så sjuk att jag fick byta t-shirt efter hundpromenaden då ansträngningen och febern gjorde den genomvåt. Detta och vänners krav fick mig att ringa till jobbet och sjukanmäla mig. Idag var jag tillbaka på arbetet igen. Inte helt frisk men febern var borta och rösten är nästan tillbaka. Min ork och kraft är inte på topp ännu så jag kände mig lite lättretad när arbetsdagen tog sin början. Bland det första som händer är att snattare går förbi min kö, han gör inga större ansträngningar för att dölja att ha snattat och när jag säger åt honom att stanna så hånskrattar han åt mig. Jag blir arg och ropar på honom att stanna och jag får till svar att jag inte kan säga åt honom någonting. Jag känner att jag blir varm och skakig, det känns som om febern blossar upp inom mig och jag orkar inte ens göra någon ansats att gå efter och stoppa honom. Han har en blick som är död samtidigt som den utstrålar rädsla maskerat bakom hat. Det hela har gått så snabbt att människorna som står i min kö inte har hunnit förstå vad som hänt och de tittar nästan chockat på mig. Inte så konstigt då jag helt plötsligt börjat skrika, till synes utan anledning. Jag bad om ursäkt och förklarade att mannen som gått förbi bakom deras ryggar, hade snattat. Irritationen och frustrationen dröjde sig kvar en lång stund efteråt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback