Åke Englund

Jag var och spelade tennis idag igen. Med tanke på att det var andra gången i mitt liv som jag spelade tennis, och att jag under hela mitt liv varit bollrädd och undvikit all sorts bollsporter så vill jag påstå att det gick ganska bra. I synnerhet då med tanke på att jag är helt i avsaknad av bollsinne och balans.

När vi gick in i den mörka tennishallen och tände belysningen så var det en mäktig känsla när lysrören blinkade till och tändes en efter en och avslöjade tennishallens rymd. När jag gick in i tennishallen förundrades jag över tystnaden i detta utrymme, när jag satte ner fötterna i marken uppstod ett tyst eko som gav intrycket av att tennishallen svalde alla ljud. Samtidigt som det var en mäktig känsla så fick den mig att känna mig liten.