Tanke vs uppfattning
Jag har varit lite nere under de senaste dagarna och idag när jag gick på stan var jag helt inne i min egen värld och ältade jobbiga tankar om och om igen. Så när jag gick där och kände mig allmänt värdelös så mötte jag en kvinna som arbetar för polisen, vi har tidigare diskuterat att jag ska komma och föreläsa för dem om homosexualitet, homosexuella och att kanske göra en variant på den föreläsning jag gjorde för Hälso- och sjukvårdsnämnden fast inriktad på "Homosexuellas möte med Polisen". Hon förklarade att det inte har kunnat sättas något datum ännu då hennes chef varit bortrest men att hon verkligen såg fram emot att jag skulle komma då jag skulle kunna bidra med så mycket och hon har alltid tyckt att mina föreläsningar varit så givande då vi träffats i andra sammanhang. Hennes uppfattning om mig, hennes uppskattning och beröm tycktes milsvid från var jag befann mig i sinnet då vi möttes. Mötet med henne fick mig att rycka upp mig jag kände fast mark under fötterna igen.