Förnekelse
Jag har växt upp ett hem där en släkting var alkoholist, vilket påverkade resten av familjen och färgade hela min uppväxt. Trots detta är jag väldigt skeptisk till folk som vill påtvinga andra nykterhet, jag tror att vi alla har ett val och ett ansvar. Jag tror på att dricka med måtta men jag förstår samtidigt att alkoholen förstör många människors liv, inte bara de som missbrukar alkoholen utan även de anhörigas liv. När jag arbetar så möter jag dagligen människor som missbrukar alkohol och deras anhöriga. Det gör ont i mig när jag ser barn med föräldrar som är uppenbart alkoholpåverkade. En del kunder som handlat av mig under en längre tid kan jag se sjunka ner i ett missbruk som tycks börja med några öl om dagen men de sjunker långsamt och omedvetet ner missbruket. En man i synnerhet har jag följt i några år och i början såg han ut som vem som helst men jag kände på doften att drack. Idag är han helt nedbruten och ser sliten ut men han skämtar fortfarande om att en liten öl inte kan skada. En annan man, som när jag började lägga märke till honom, såg ut som vem som helst, men som idag pantar burkar för att få ihop till nästa öl som han kommer in för att köpa någon timma efter föregående öl. Hans kläder blir allt mer slitna och ibland han en blåtira. Vart går gränsen mellan att dricka för nöjes skull och dricka för mycket? Hur långt kan gå i förnekelse innan det är för sent? När slutar man göra egna val och istället styrs av något utanför en själv?