Åke Englund

När jag hällde upp tevattnet i det höga glaset kände jag värmen tränga genom glaset. Värmen påminde om den värme jag kände inombords, jag hade precis kommit hem från en promenad med hundarna där jag hade mött några stamkunder som hade saknat mig när jag varit på semester. De sa uttryckligen att det var roligt att jag var tillbaka och jag slås av hur lyckligt lottad jag är.

När jag bar med mig glaset med te så såg jag en bok i ögonvrån och jag slogs av känslan att boken symboliserade ett tomrum men istället för att irritereras över att ingen gör något åt tomrummet så kom jag att uppfyllas av en tanke, en idé. Eller var det kanske mer en insikt utifrån ett minne. Insikten, tanken, idén eller vad man än väljer att kalla det för, kom att sammanfattas i en enda mening: Det jag saknar, lider brist på, skapar jag själv.

"Giv oss mod att leva med våra själar i blomning."

- Christina Andersson