Åke Englund

Jag har aldrig varit så mycket för att provocera, tycker som regel att jag kommer längre med att inbjuda till samtal och på ett öppet sätt ge andra en möjlighet till samtal. Även om jag kan förstå vad som lockar med att vara provocerande och ibland känna behovet inom mig så är det sällan som jag ger uttryck för det. När jag var i San Francisco så blev det möjligt för homosexuella att ingå äktenskap på samma villkor som heterosexuella, den dagen som denna möjlighet trädde i laga kraft så var jag utanför San Fransiscos Stadshus tillsammans med ett tusental andra människor för att fira denna dag. Mitt i den organiserade röra som var utanför Stadshuset så var det två killar som sålde t-shirtar med texten "Who can´t get married now, Bitch". Jag kunde inse humorn i t-shirten och roades personligen en hel del av trycket, men den var lite för provocerande för mitt tycke.

Idag när jag var och åt lunch så satt det två män vid bordet som var närmast mitt bord. Den ena mannen berättade andaktsfullt för den andre mannen att deras mat minsann var välsignad av Jesus. Jag drog snabbt slutsatsen att de hörde till OAS-konferensen som just äger rum i Borås och jag glömde bort männen medans jag funderade kring ritualen att tacka gud för maten. Efter en stund väcktes jag ur mina tankar då mannen pratade överdrivet och högt samtidigt som han tittade på mig, trots att han inte kände mig och hade sällskap. Jag bad om ursäkt och sa att jag inte hade hört vad han sagt. Mannen återupprepade då vad han sagt: visst har killen en härlig t-shirt! Jag tittade på t-shirten som en kille hade på sig och läste texten: Jesus är min vän! Mannen såg smått manisk ut och jag nöjde mig med att mumla fram ett Ja samtidigt som jag önskade att jag hade haft t-shirten från San Fransisco. Who can´t get married now, Bitch". Men vi får ju inte gifta oss i Sverige och jag tycker ju inte om att vara provocerande...
Mannen tolkade tonen på mitt Ja som negativ och sa att jag säkert kände mig provocerad av Jesus. Jag tänkte för mig själv att jag inte var så provocerad av Jesus men att jag var desto mer provocerad av honom och att han avbröt mig när jag åt. Men jag vill ju inte provocera så jag bara log och var tyst, mannen fortsatte att prata och efter tag förstod jag att han visste vem jag är. Eftersom jag inte lyssnat så noggrant på vad han sa, då han hade en förmåga att tala om Jesus i var och varannan mening, så förstod jag först efter ett tag att han visste att jag arbetade på ICA och att jag är homosexuell. Men, undrens tid var inte förbi och han tycktes förstå, efter ett tag, att jag inte kände för att prata. Så efter ett tag fortsatte han att prata med sin bordskamrat, hans bordskamrat pratade engelska och min Jesus-vän var inte så bevandrad i det engelska språket så att föra en enkel konversation tog all hans fokusering vilket gav mig andrum.
Efter ett tag bestämde de sig för att hämta frukt som efterrätt, den engelskspråkiga mannen gick först och då det var trångt mellan borden valde min Jesus-vän att sitta kvar några sekunder innan han skulle gå för att hämta frukt. Under tiden som han satt kvar tittade han mig i ögonen och upprepade det engelska ordet för frukt tre gånger: fruit, fruit, fruit. Jag funderade för mig själv om mannen visste att han upprepade ett, på engelska nedsättande ord för homosexuell man. Men jag bestämde mig för att han inte hade så stor kunskap om det engelska språket. När de slutligen ätit färdigt och lämnade sitt bord så gjorde min Jesus-vän korstecknet mot mig och sa att Jesus älskar mig.