Jag kan flyga

Jag skulle komma att bli 33 år gammal innan jag på allvar började resa. Efter att ha rest till Malta med ett par vänner fick jag mersmak och sedan dess har jag varit i Brasilien, Thailand, USA och Kanada. När jag började resa så var flyget det jobbigaste med att resa, själva flygandet var inget problem men att lyfta och landa gjorde mig alltid nervös. För att inte tala om när planet flög genom ett ovädersparti. Med hjälp av vänner som pratade mig genom start och landning så gick det bra att flyga och jag har kommit att vänja mig vid att lyfta och landa. Under min senaste resa till USA lyfte och landade planet utan att jag ens kände något i magen. Däremot så hamnade vi i ett åskoväder som höll i nästan en halvtimma. Men istället för att paralyseras och enbart fokusera på rädslan och magkänslan så blundade jag, log för mig själv och fokuserade på allt positivt som hänt mig det senaste året och allt som berikar mitt liv. Jag tänkte på mina hundar, jag tänkte på mina vänner, jag tänkte på att jag vunnit årets HBT-pris, jag tänkte på sommarpratarprogrammet som jag spelat in, jag tänkte på mitt avslutningstal som jag höll inför mina kurskamrater i retorikkursen, jag tänkte på yogakursen som jag gått, jag tänkte på mina biokvällar med Patrik. Alla dessa erfarenheter fyllde mig med glädje och lugn, mitt leende förstärkte känslorna och jag märkte inte längre av ovädret, jag såg inte blixtarna och jag kände inte planet skakningar. När vi flugit igenom ovädret öppnade jag ögonen och insåg samtidigt att jag själv valt att inte vara rädd, att jag själv valt mina känslor. Jag hade tagit makten över mina rädslor.


"Mod beror framför allt på viljan att vara modig"

- Ellen Key


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback